Standard

Ove i boken och senare filmen ”En man som heter Ove”, handikappsanpassade köket till sin fru Sonja efter att hon hamnat i en rullstol efter en trafikolycka på en semesterresa. Han gjorde det av kärlek och vördnad för sin älskade fru. Han sänkte bänkar så att hon lättare skulle nå och komma intill allt när hon lagade maten. 

Jag vet inte hur det är i resten av världen men Sverige är väldigt standard. Köksbänkar ska vara 90 cm inklusive bänkskiva men i moderna kök ligger måttet mellan 85-95 cm. En köksö ska enligt standard vara något högre nämligen från 90-95 för att fungera som arbets- och sällskapsyta.

Avståndet till överskåp ska enligt standard vara minst 50 cm men gärna mer för att skapa den livsviktiga luftiga känslan. Många väljer till och med upp till 60 cm för att inte slå huvudet i öppna och glömda stängda skåpsluckor. 

Lägsta tillåtna takhöjd inomhus ska enligt Boverket vara minst 2,40 m. I rum som man vistas i regelbundet. 

Toalettstolar ska enligt standard vara 42 cm hög. Handikappstolar ska vara 46-47 cm för att underlätta uppresning men så står det även inom parantes att det kan i sig försvåra tarmtömning - bra att veta). Restauranger brukar ha en förkärlek att höja sina toaletter något mer till och med. Kan tänkas vara en idé om att det ska vara så obekvämt att vistas på så att man sitter mer i själva restaurangen - vad vet jag.

Listan kan göras lång.

Jag stannade i växten vid 155 cm (och en halv). Standard är inte min bästa kompis. Arbetsytor såsom just köksbänkar, spisar och bakbänkar är alldeles för höga. Ska man arbeta ergonomiskt som man ska göra i Sverige så måttet vara efter följande: stå rakt framför bänken. Vinkla armen i 90° över bänken. Då ska det vara 10-15 mellan bänk och arm. Jag har två cm. 

Sitter jag på en standard toalettstol dinglar jag med benen. Det kommer ju i och för sig underlätta när jag blir gammal och slipper toaförhöjng. Redtaurangtoaletter behöver jag använda barnens toapallar för att komma upp på alternativt om restaurangen tillhandahåller barntoalett - har förekommit. Detta gäller i princip på vilken stol jag än sitter på förutom en fåtölj inne på MIO möbelaffär som jag hittade bland 272 andra i går när jag egentligen letade efter en lampa. 

Missförstå mig inte nu om ni uppfattar att jag gnäller. Jag gnäller absolut inte. Klagar inte heller. Nä, det är så här det är. Vi kortvuxna får hitta våra knep och öva på övertalningsförmågan att få snickaren att sänka åtminstone köksön i bekväm arbetshöjd och skaffa oss säkra tretrappspallar i standardmodell för att nå det som är över den näst nedersta hyllan i köksskåpen. Därför ber man även om att få den väggfasta toalettstolen monterad i den höjd så att man kan sitta bekvämt med fötterna stadigt i golvet för att underlätta tarmtömning. Det bästa är att man konstant får träna sina uppresningsmuskler och förhoppningsvis slipper toaförhöjning i framtiden. 

Ove frågade inte kommunen eller krävde sin rätt att få handikappsanpassat till sin Sonja. Han gjorde det själv. 

Spagetti å köttfärssås

Det dök bara upp! Minnet från förr, doften i huset när man kom hem från skolan och öppnade dörren. Doften från 80-talet och mammas spagetti å köttfärssås. Det doftar harmoni, lugn och trygghet. Oj, så gott det var. 

Jag påstår inte att det var den ljuvligaste doften jag känt under min livstid men det var något speciellt med just den. Man kunde haft en riktig skitdag i skolan och så fick man det här när man kom hem så försvann liksom alla problem i samma takt som man skyfflade in och svalde de långa hala stråna blandat med den härligaste köttfärssåsen.

Den doften dyker upp i dag vid andrefrukost och jag bestämmer mig för att det är det här jag ska laga till lunch i dag. Jag har förvisso värmemat sedan i går men nej, i dag blir det köttfärssås å spagetti precis så som mamma gjorde den. 

Samtidigt dyker nästa minne upp om den tidigare vännen, numer ytligt bekant som sa i min ungdom efter att jag flyttat hemifrån; det ska du inte äta. Det är för mycket socker i och så kommer DU bli tjock! Ljus pasta är inte heller bra för då blir DU också tjock.

Men nu skiter vi i det och tråkiga olycksprofeter för av någon anledning slog minnet ner i hjärnbehållaren och förevisade vad jag skulle göra till lunch. Jag visste att jag hade allt hemma med den enda skillnaden att jag endast har finmald kalvfärs hemma och jag vill minnas och tro att mamma alltid gjorde den på mald blandfärs som hon handlat hos Ica Kurt i Lerdala.

Fram med ett platt paket frusen kalvfärs och snabbtina i vattenbad under tiden jag röjde undan efter frukosten och hackade en gul lök.

Sen är det busenkelt. Man svettar lök i smör (mamma hade margarin) varpå man bryner med köttfärsen. Saltar och pepprar och så pudrar man över lite vetemjöl. På med någon dl vatten kanske mer och så till sist i med ketchup. Felix är viktigt för det hade mamma, det var väl i princip den enda ketchup som fanns och fanns Heinz var den säkert för dyr. Jag hade Felix. Pricken på iet är en dutt kinesisk soja. Koka ihop. Klart att serva till naturligtvis lätt överkokt spaghetti från Kungsörnen.

Himmel och pannkaka så gott! Det slog kullibutter i magen och i sinnet. Jag åt och for en minnesfärd från min uppväxt under åttitalet. 
Manchesterbyxor, dumlekola, simskola i iskalla Flämsjön. Lukten i bussen när man åkte till skolan. Mina och Lindha Hellners förmodligen ouppskattade och direkt missförstådda fotbollsreferat under killarnas fotbollsspel på rasterna. Fluortanten, gnisslet från sockiplasten mot gymnastikgolvet och gympadräkten med volang i bak.
Orange och brun. Duetten. Labben Lady. Dumlekola på pinne och smultron på strån. Ponnyn Boy. De förhatliga mattelektionerna. Skolavslutningarna i Lerdala kyrka och syrenernas doft. Semester i husvagnen på västkusten med salt, gasol och barfota sår på fötterna.
Allt låg där i den där spagetti å köttfärssåsen och det var så gott så jag åt lunch en hel timma för tidigt.

Till mamma: Tack för att jag fick vara din 💕 och att du lagade den godaste spagetti å köttfärsås.

Till er andra: Välkomna.